Aktiva damcyklister i AIS cykel
Tjejerna i AIS cykel ligger minsann inte på latsidan! Under sommaren har de deltagit i flera lopp, och det verkar som att intresset för motioncykel bland tjejer ökar. Har fått en liten berättelse från Maud Forsbergs vätternresa, och även en kort intervju med Siv-Inger Rådström. Bådar gott inför 2009 med alla dessa pigga cykeltjejer!
Mauds ”Nattbok” från Motala
Det borde vara förbjudet med bröllop i Motala under helgerna för tjej-, halv- och vätternrundan. Här ligger man mitt i natten efter att ha cyklat nio mil och får inte en blund i ögonen bara för att ett lyckligt par valt att knyta hymnens band just idag. Hur kan man välja en sån dag för bröllop? Fattar de inte att det är viktigare saker på gång? Nu har de i alla fall fest i seglarklubbens stuga som ligger knappt 20 m från campingplatsen där jag försöker sova. Coverbandet är så värdelöst att jag nästan glömmer bort hur nöjd jag är med mig själv. Jag måste påminna mig om hur spännande det var i morse när jag och Maria gick upp och åt frukost, hur vi cyklade i väg till start, och vad skönt det var att vara två (förra året cyklade jag ensam).
Maud och Maria, lyckliga efter målgång i tjej vättern 08
Vilket roligt lopp det blev! Vädret var toppen, humöret likaså (nåja, trista stockholmare finns det ju överallt) och vi cyklade fort för att vara oss. På tre timmar och tjugosex minuter tog vi oss, med viss hjälp av Enervit inhandlad av ”den trevlige” försäljaren från Arvika,genom loppet. Vi cyklade på bra i backarna och inte kände vi oss döfärdiga när vi nådde målet där familjerna väntade med kameran i högsta hugg. Vi var så nöjda med oss själva så vi blev alldeles ”rusiga”. Jag sms:ade nästan genast min ”coach” Willy, som med tanke på att han blivit utnämnd till coach utan att någonsin blivit tillfrågad, sköter sitt jobb med den äran. Lovade honom i glädjeruset att jag skulle skriva några rader till hemsidan cyklisten.nu. Undrar hur det kommer att gå?
Det enda som egentligen stört mig under dagen är att vi inte har AIS-dräkter. I vår startgrupp fanns ett stor gäng från Stockholm och alla hade likadana klubbdräkter. Tänk om man nästa år kunde dra ihop ett stort tjejgäng från Arvika som alla hade snygga AIS-dräkter. Det vore något det! Nu, när det nästan är morgon, tystnar äntligen den eländiga musiken. Åhh, vad skönt! Medan jag skrivit har känslan av att vara oövervinnerlig kommit tillbaka. !
Tänk att det, när man är 44 år, bara behövs ett lyckat tjejvättern-lopp för att man skall känna sig sån. Undrar hur det skulle kännas om man testade att cykla halvvättern nästa år …. och året där på kanske riktiga Vättern? Vi får se …. först skall jag SOVA!"
Maud Forsberg
Annika körde också Tjejvättern
Bara minuten innan, hade helt ovetande om varandra ytterligare en AIS-cyklist rullat över mållinjen, nämligen Annika Flognfeldt från Åmotfors, på tiden 3tim 25min. Ytterliggare en AIS-tjej som cyklat en hel del mil under året, och som till helgen åker Vasatrampet i Mora. Hon kommer säkert att trampa ifrån en och annan gubbe...........
Annika håller täten genom rondellen
...och Siv-Inger körde följande helg Helvättern
Hej, Siv-Inger Rådström, en av de fyra AIS:are vi har från Munkfors! Du ska genomföra "En svensk klassiker" i år. Hur har det gått hittills?
Vasaloppet trodde jag skulle bli det värsta av allt. Vi åkte Öppet spår. Har ju åkt mycket skidor när jag var yngre (kommer man från Torsby så hör det till.)
Hade bestämt mig för att åka minst 50 mil innan och så blev det. Vi hade ju skapligt väder lite för varmt kanske det blev ju väldigt blöta och dåliga spår mot slutet. Jag hade ju mina systrar /Åsa och Vanja) med och de är bättre skidåkare än jag så jag fick ligga först i spåret i 9 mil och bestämma tempot.
Hade ett par svackor men kom igen. Vår målsättning var runt 9 timmar men vi klarade det på 7,58! Jättenöjda med tiden.
Jättekul att sen veckan efter sitta och titta på "riktiga" loppet och känna igen sig. Jag ska absolut åka det igen.
Siv-Inger närmast kameran
Siv-Inger tredje cyklist från vänster
Vätternrundan var en upplevelse jag aldrig glömmer, både positivt och negativt kan jag säga!
Vi klarade oss från regnet det kom innan vi startade. Kallt på morgonkvisten ner mot Huskvarna där vi var runt 0300. Otroligt skönt när man började se solen gå upp. De sista tre milen var grymt jobbiga, vi fick en rejäl motvind när vi svängde ut på stora vägen mot Motala tillbaka och det fanns inte mycket kraft kvar i benen! Då var min cykel billig för en stund.
Fantastiskt skönt att få vila ut i parken efter målgång. Vi hade som mål 12 timmar och det var helt klart inom räckhåll fram till sista biten då tiden rann iväg för oss alldeles för fort det blev till slut 12,17, som vi är jättenöjda med!
Nu är det bara att hoppa i våtdräkten och börja förbereda sig för Vansbrosimningen.
