Resan till Lom
Måndagen den 14 juli 2008
Idag var den stora dagen här när några cykelvänner i Värmland har samlats i Arvika för avresa på en gemensam cykelresa till Lom Norge. Vi samlades för avresa klockan nio vid klubbstugan ute på vik i Arvika. Det var Tomas Parklund från Solsta cykelklubb i Karlstad, Tommy Ahlborg och Joakim Havimäki från Skoghall CK, Anders Norelius och Stefan Schutzer Säfflecyklisterna samt Per Jansson, Christer Falkevik, Lennart Carlsson, Willy Tunèr, Jakob Fryklund, Lars Persson och Thommy Flognfeldt från Arvika IK cykel.
Otåliga som små skolpojkar på att få komma iväg på årets cykelgrej stod vi och trampade i fötterna på Viks grusplan. Äntligen bar det av mot Norge. Några stopp på vägen blev det naturligtvis också, för att få sträcka på benen och ta en kaffe paus för dem som ville ha det. Man hade lovat dåligt väder alla dagarna men ju längre resan gick upp för Gudbrandsdalen, ju bättre blev vädret.
När klockan nästan var halv fem på eftermiddagen så anlände vi till Nordals camping. En snabb installation i en 8 bäddar och en 6 bäddars hytte för att redan nu göra det som vi kom hit för, nämligen att cykla. En liten tur på tre mil som uppvärmning var ju lagom, och vädret var ju faktiskt bra!!
Efter dusch och mat så bekantade vi oss lite med Lom och tittade på byns sevärdigheter så som Loms stavkyrka som är en av Norges äldsta.
Tisdagen den 15 juli 2008
Uppstigning klockan 08.00 för frukost.
I storstugan var man så ivrig att komma iväg att man var klara och klädda till kl. 09.00. Avresan från Lom skulle vara kl. 10.00 enligt schemat som satts upp. I lillstugan så satt man lugnt tillbakalutade i varsin fåtölj kl. 09.00 inte en rörelse kunde skönjas. Säffle Anders hade sjunkit ner i en stol så att han mest liknade Beppe Wolgers natt mössa. Och Willy... ja han såg ut som en puffosäck. Med små runda och pillimariska ögon tittade han på mig och sa varför så bråttom? Klockan är ju bara nio!(viste han vad som väntade tro?)
10.00 exakt startade resan mot Sognefjell, om vi hade vetat vad som väntade oss så hade vi nog inte varit så ivriga på att komma iväg.
På vår resa mot fjället så passerade vi några mera kända små byar eller i alla fall namnet på dem. Flåklypa, Spitterstulen och Böverdalen var några av namnen. Ett litet tag efter att vi passerat Böverdalen så uppenbarar sig en märklig syn för ögat. En riddare sitter till häst på en 10 till 15 meter hög pelare. Vi stannade till här för att ta lite kort och för att förbereda oss för den första riktiga stigningen. Nu skulle det visa sig att själva stigningen inte skulle bli den stora prövningen utan vinden och regnet skulle visa sig bli värst. Ibland var det faktiskt så illa att man höll på att blåsa av vägen. Vädret till trots så var det sju stycken som nådde toppen av Sognefjells vägen(1434 m ö h nord Europas högsta riksväg) Mest imponerande Säffle Anders. Inte nog med att han trotsade både berget och vädret, han hade fält ut en sju jädrans spinnaker i form av en regnjacka också i motvinden. Förutom Anders så var det Stefan, Joakim, Per, Thomas, Jakob och Thommy som nådde toppen. Hemfärden från toppen blev ganska så behaglig, 5mil i medvind och dessutom utför är inte helt fel. Efter hemkomsten till Lom så var det välkommet med en varm dusch, för att tina upp fingrar och fötter. Medan Jakob lagade till middagen så gick resten av gänget ut på en tipspromenad. Den var förlagd inom campingen och handlade naturligtvis om ... ja just det cykel!
Mest allmänbildad i detta ämne var svårt att utse eftersom det var tre stycken som hade lika många rätt. Så det blev skiljefrågan som kom att fälla avgörandet, där det visade sig att Tommy Ahlborg blev den starkaste.
Efter maten så hörde jag Joakim och Tommy A sitta och prata om runda former, ja diskussionen blev tydligen så djup att Joakim blev lite blank på ögonen.(hade han redan hemlängtan?) Och tillslut så undrade han om de inte skulle ringa till Tony? Bara för att Joakim tydligen får en bula vid ventilen? (Hu jeda mig som Ida skulle ha sagt)
Va fasiken, dom hade ju Thomas på rummet tänkte jag.
Under bråkdelen av en sekund så hade jag en märklig syn för mina ögon, dessutom började paniken sprida sig inombords, stakars Thomas.
Nu visade det sig att den runda formen var ett Reynolds hjul och bulan i detta fall var en skada på fälgen. Kvällen avslutades med en öl på den lokala puben.
Onsdagen den 16 juli 2008
Uppstigning klockan 08.00 för frukost.
I storstugan var man i dag inte lika ivriga att komma iväg som dagen innan. För i dag var man klara och klädda till kl.10.00
Turtagerö- Övre Årdal- Turtagerö var det som stod på programmet i dag. En liten nätt resa på 35 km enkel tur. Naturligt vis så började det regna just som vi parkerade bilarna. Men lite regn stoppar inte ett sådant gäng. Nej på cykeln, 10meter platt åkning sedan rakt in i helvetet, 9 till 10 % lutning i 6km som uppvärmning efter den tuffa resan i går var ju härligt. Benen var som oböjbara ekstockar den första kilometern, men sedan började de mjukna lite grann.
Vi hade fått en liten förvarning av en bilist om att det var busväder på toppen, det pratades om regn och snö! Jakob och Thommy väntade på Thomas och Lars uppe på toppen, medan Lennart vände vid bommen för att åka ner till bilarna igen. Både Lars och Thomas var lite skeptiska till att åka de 25 km som återstod till Övre Årdal. Lars vände efter ett tag medan Thomas beslöt att följa med till hälften ungefär. Det slutade med att Thomas åkte med ända ner till Övre Årdal.
Här nere stod ett ganska så glatt gäng och väntade.
Det var Tommy A, Joakim, Stefan, Anders och Per. Vi letade upp ett matställe som vi tyckte skulle passa oss, men den låg på andra våningen så vi hade liksom ingen koll på våra cyklar. Vad gör man i en sådan situation? Man tar helt enkelt med sin cykel på middag. Inte undra på att folk såg lite konfunderade ut.
Efter maten så viste vi alla vad som väntade oss 25km klättring och man måste upp för att komma hem!
Vi avverkade serpentin efter serpentin och det gick ju ganska så lätt, men så började vi se vägen framför oss i flera kilometer ja då kom ju det mentala att sättas på prov i stället. Efter att några hade nått hälften av backen så stannade vi och samlade ihop oss när någon sa att Thomas har problem. Så det beslöts snabbt att vi skulle ta oss över berget och den som var först skulle resa och möta Thomas på toppen vid bommen.
Väl uppe på toppen möttes vi av blåst och snöfall!
Jakob, Joakim, Stefan och Thommy nåde ner till bilarna först. Joakim var den som skulle hämta Thomas på toppen med torra kläder. Han hade inte mer än försvunnit runt den första kurvan föränn nästa cyklist anlände. Dröm om vår förvåning när Thomas stod där och flinade lite underfundigt... nja att åka utför är jag rätt bra på säger han bara med ett litet lätt smil på läpparna. Vilken kämpe! Ja det Thomas gjorde var ju dagens prestation. Bara att mentalt övertyga sig själv att här skall jag bara upp... hatten av för Thomas.
Väl nere vid stugorna så blev det dusch och mat. Några tvättade cyklar medan andra diskade, lite tystare var det i alla fall i dag efter maten. Kanske var det så att de först nu började gå upp för de resande att de båda reseledarna hade haft rätt när de sa att det skulle bli lite värre för varje dag. Och att det var nu man riktigt förstod vad som väntades av dem nästa dag. Men som alltid så glöms allting bara man får hämta andan några minuter.
Tordagen den 17 juli 2008
Uppstigning klockan 08.00 för frukost.
Stugorna skulle städas och bilarna packas för hemfärd. Vi checkade ut från campingen i Lom men vi hade en sak kvar att göra.
För det var nämligen i dag som vi verkligen skulle sättas på prov. Juvashytta skulle besegras.
Galdhöpiggen är Norges högsta berg 2469 m ö h och vid foten av Galdhöpiggen ligger Juvashytta 1850 m ö h. hit skulle vi ta oss med cykel!
Lom ligger på 360 m ö h och som uppvärmning så cyklade vi till Böverdalen (558 m ö h).
Här i Böverdalen efter ca: 20km börjar färden upp toppen. Man viker av stora vägen och börjar en klättring på 15km uppför berget. Den första delen är i skogsparti, så här blir det varmt vill jag lova. Efter ca 1km så övergår asfalten till grusväg, den varar tills Raubergstulen som ligger 4km upp i berget. Här pustar vi ut lite och tar massor av kort. Redan här märker jag någonting som jag inte sett tidigare på resan, en riktigt fjäll lämmel. Man hade sagt mig att det skulle vara ett riktig lämmel år i år men jag hade hitintills inte sett någon. Lars heter lämmen som jag såg och han for fram som en furie över fjället. Det riktigt lyste i ansiktet på Lars att här... ja här skall jag bara upp, försök stoppa mig den som kan. Och berget gjorde ett första försök att stoppa oss allihop direkt efter Raubergstulen. De närmats kilometrarna hade ett snitt på 10,9% 13,4% 10,8% och 12,1%. Som om inte detta vore nog så började det snöa.
Men efter 15km klättring så nådde vi äntligen toppen, vi var på 1850 m ö h med en landsvägsracer!!! Det absolut häftigaste man kan göra i norden vill jag påstå. Här stod vi nu Tomas Parklund från Solsta cykelklubb i Karlstad, Tommy Ahlborg och Joakim Havimäki från Skoghall CK, Anders Norelius och Stefan Schützer Säfflecyklisterna samt Per Jansson, Christer Falkevik, Lennart Carlsson, Willy Tunèr, Jakob Fryklund, Lars Persson och Thommy Flognfeldt från Arvika IK cykel på norden högsta berg och tittade ut över ett helt fantastiskt landskap.
Efter att vi tagit oss ner till Böverdalen igen så hade inte skolpojkarna som stod på Viks grusplan måndags morgonen vuxit till män i alla fall. För nu startades ett hejdundrandes tempo ner mot Lom, det dunkades på ganska så rejält vill jag lova. 60km/h var inte ovanligt på sina håll.
Vi duschade och bytte om till civila kläder och hela vistelsen i Lom avslutades med en gemensam middag.
Vi vill tacka er allihop för en helt fantastisk vistelse i Lom. Vädret kunde ha varit bättre, men inte ens vädret tog ner humöret på er. Ett litet speciellt tack till Christer och Willy som både körde service bil och dokumenterade i form av fotografering uppför hela Juvashytta.
M.V.H
Reseledarna:
Jakob & Thommy
